Medborgare, Uppsalabor, Vänner, Bekanta
Vi är alla här idag av olika anledningar men enade, i en gemnsam sak, mot spårvägen!
Det här är inte en åsiktsfråga, eller vänster-höger, partipolitisk eller teknikvalsfråga.
Spårvägsfrågan handlar om myndigheters krav på saklighet och opartiskhet, en fråga för alla i Uppsala och i hela Uppland. Jag vill att alla, efter idag ska känna tillbakgrunden och det politiska spelet som har gjort att vi alla samlas här idag i en folklig, demonstration.
Jag vill tro att vi alla här delar uppfattningen att slöseri av våra offentliga resurser måste stoppas, att hålen att fylla är fler och viktigare än vad en spårväg kan ge oss.
Så idag, lyssna, reflektera och sen bilda er egen uppfattning.
Men jag vill att ni håller 3 saker i I huvudet,
1: 1 miljon kronor,
2: Det faktum myndigheter i alla lägen är skydliga, att agera sakligt och opartiskt.
3: Det sägs att en socialdemokrat en gång sa: “Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”.
Uppsala Kommun/Regionen insisterar, att “Spårvägen är bäst för Uppsalas behov” & ”den ska lösa Uppsalas problem”, efter jag pratat klart kommer ni förstå om de talat sanning.
Låt oss backa i tiden till 2016, konsultbolaget WSP har just lämnat in sin systemvalsstudie till kommunen, en väldigt detaljerad och välunderbyggd studie. Den rekommenderade inte spårväg, utan BRT som bästa lösningen: Billigare, snabbare bygga och kan skala i takt med hur stan faktiskt växer & vad den behöver. Bara ett problem: Det var inte det politikerna ville höra, vid det här laget har dom kämpat för spårväg i över 4 år.
Vad som hände näst, kan vi kan läsa om på kommunens webb, där dom skrivit att: “systemvalsstudien räckte inte till för att ta ett beslut om tekniskt systemval”… Men i nästa mening skriver det att ”År 2017 tecknades ett avtal Uppsalapaketet…”.. Det är bland annat det avtalet ska vi prata om idag.
Det avtalet är grunden för spårvägsprojektet. Men hur det kom att bli så, är det få som vet. Veckan innan Uppsala paketet skrevs på, uppstår ”ett annat avtal”. I ett praktiken “1 sidigt förhandlingsprotokoll” mellan: Regionen och Kommunen, i det står det: “Under förutsättningen att staten beviljar medfinansiering med 50% av investeringarna för Ultunalänken, åtarsig regionen och kommunen att som teknisk lösning välja spårväg”.
Året innan räckte inte WSP:s studie till, men nu helt utan nya utredningar som en ”motprestation” till ekonomisk stöd för Ultunalänken, då valde dom spårväg…
?? Myndigheter som alltid är skyldiga att agera sakligt och opartiskt…??
Exakt 7 dagar senare den 18 december 2017: Samma personer men nu med ”staten som backning” undertecknas Uppsala-paketet. Bara en liten detalj: Staten är representerad av en lokalpolitiker från Uppsala. En person som sen 2013 i offentligheten argumenterat för spårväg, som år 2017 hade flera politiska uppdrag både i regionen och kommunen.
Det innebär att statens samordnare i förhandlingarna var samma person som politiskt samarbetade med de lokala beslutsfattarna han nu förhandlade med.
I Uppsala-paketet avtalet infördes: ”.. den tekniska lösningen förutsätts vara spårväg”, vilket fick en avgörande betydelse för projektets fortsatta inriktning!
Den här kombinationen av roller och lojaliteter är ovanlig och väcker legitimia frågor, för att säkerställa full opartiskhet och transparens och spårbarhet i förhandlingar mellan stat, region och kommun.
Men nästan allting därefter ser ut som politiskteater. “Förhandlingen” Regionen/Kommunen gemensamt skrev var ju i helt motsatt linje, i strid med det underlag fanns, som pekade i en riktning, men dom, utan nya underlag, valde motsatt riktning. Men här…
…Tar pappersspåren slut, det finns inga fler protokoll att följa… Ivartfall inte enligt kommunen/regionen, inte ens regeringskansliet har några förhandlingsdokument, minnesanteckningar, förarbeten, inte ens någon epost går att hitta mellan de 3 Uppsala politikerna. Det enda vi vet är att kommunenstyrelsens arbetsutskott, fick något underlag 3 timmar innan skulle ta ställning i något ärendet, men det enda protokollet vi hittat vid den tiden, har inget med Uppsala-paketet att göra.
Betyder det att ett mångmiljardavtal mellan 3 myndigheter har uppstått, samtidigt som ordinarie mötesrutiner har fallerat, ingen ordförande, ingen sekreterare, ingen justerare, inga minnesanteckningar, inga papper som vi kan spåra…
?? Men myndigheter skall alltid agera sakligt och opartiskt…?
Resultatet: Exakt vad lokalpolitikerna kämpat för sen 2012, men utan att behöva bry sig om ordinarie processen: Den stoppades iomed uppsalapaketet, inget politiskt samråd, inga sakligt grundade beslut, men ett mångmiljardavtal mellan 2 myndigheter och staten, ett 3-parts avtal utan spårbara förarbeten och förhandlingsprotokoll…
Så mycket för myndigheters krav på saklighet och opartiskhet…
När en politiker, som ”statens samordnare” representerar staten, och förhandlar med sin egen hem kommun och region, där han har politiska uppdrag och dessutom förhandlar med hans direkta politiska chef, är speciell, det kan väcka frågor om delikatessjäv… Men det bör JO utreda!
Vi reser 6 år framåt i tiden 2023, kommunens egen “utredning” om teknikvalet har just kommit ut, som naturligtvis styrker den det, redan tagna beslutet om spårväg från 6 år tidigare. Men det är en rapport full av brister…
Bara en liten detalj bland många: Kommunen jämförde modern spårväg med en väldigt specifik sorts liten BRT buss en som tar max 90 pers. Logiken: BRT kan bara ta 90-passagerare, därför har BRT inte tillräcklig kapacitet: Alltså måste vi bygga spårväg. Helt utan förklara varför de inte jämförde 180-pers bussarna som funnits sen 90-talet. Idag körs det BRT-bussar i Malmö som tar 200. Det finns större som tar upp till 300. Det finns andra tekniska lösningar i praktiken spårvagnar utan räls, men sånt har kommunen inte besvärat sig med.
För referens, spårvägen beräknas i underlagen ta 190 pers, 10 mindre än en BRT-buss i Malmö.
– Är det saklighet och opartiskhet? Är det bäst för Uppsala?
Kommunen motiverar ju allt detta postfaktum, år efter beslutet om spårväg skrevs på: Dom säger att år 2050 har spårvägen 100.000 resor/dygn och 350.000 pers i Uppsala. Men de vägrar lämna ut den rådata som ligger tillgrund för siffrorna för det är ”arbetsmaterial” eller så svarar dom inte på vår fråga, så ingen kan granska hur de räknat!
Men vad vi vet, är att befolkningstillväxten i år reviderats ned till 308.000. Men för att nå 100.000 resor/dygn på 308.000 pers kräver ett resandet som ökar >8 gånger snabbare än befolkningstillväxten, vilket saknar total trovärdighet.
Den sortens överdrift är också i linje med vetenskaplig statistik, där liknande projekt runt om i västvärlden både underdriver kostnaderna med 30-46% och överdriver reseprognoserna med 106%. Om vi korrigerar, för den statistiska 106% potentiella överdriften, landar vi på 40-50 tusen resor per dygn, vilket intressant nog också verkar stämma hyggligt när vi, extrapolerat den lilla, men inkompletta, statistik vi fått, men när vi frågar efter mer, slutar regionen att svara.
Är det här den sortens sakligt vi kan förvänta oss av våra myndigheter?
Men det blir värre! Uppsala har ett till broproblem som inte blivit allmänt känt: Islandsbron!
Kommunens Miljökonsekvensbeskrivning 2024, som de i veckan bekräftat fortfarande gäller: “Utredningar om Islandsbrons skick har konstaterat att bron varken behöver förstärkas eller bytas ut för att klara den last som spårväg innebär”.
Även detta helt i direkt motsats till två olika konsultrapporter! Den första år 2020 säger Islandsbron som då var 65 år gammal, med dokumenterade sprickor i betongfundament och korrosion på strukturella delar oroväckande böjning på bärande balkar, de rekommenderar förstärkning eller byta bron. En ny kontroll från juni i år (2025) konstaterar att 4 av 6 bärande balkar är “EJ OK” klokt nog säger dom sanningen, men lämnar över ansvaret på kommunen “..om beställaren accepterar resultatet”.
Ni förstår väl? För 70 år sen byggdes bron att då klara max 64 ton, bron är ca 30 meter lång. Kommunen räknar med 30 meters spårvagnar på 67 ton. Men bron ska få dubbla spår samt blandtrafik: Upp till 134 ton på en bro byggd för 64, för 70 år sen, 70 tons övervikt.
“Spårvägen är bäst för Uppsalas behov”… “Myndigheter som alltid agera sakligt…”
Så det där 1 miljon kronor…
Kostnaden för detta projekt har redan mer än 3-dubblats, från 4 till 12 (2024 års siffror) totalt planeras nu för 15, och vi vet att dessa projekt statistiskt överskrider budget med en viss %: Där med kan vi härleda 17-21 miljarder. Om vi tar det lägre, 17000 miljoner, och spårvägen är 17000 meter (17km) detta betyder att var enda meter spårväg kan kosta 1 miljon kronor! Var enda centimeter 10.000kr. Exklusive drifts och tågkostnader. Från början skulle detta kosta runt 4000 miljoner kronor vilket också var dyrt!
Om estimeringen på 45 tusen resor per dag stämmer, och en biljett kostar 40 kr, kommer det ta 26 år innan 17 miljarder är avbetalt. Med estimerad driftkostnader kommer underskottet vara runt 460 Miljoner/år. Det skulle ta över 52 år att betala av hela projektet, ~12 år efter att projektets livslängd. Kommunen vill inte heller lämna ut kostnadshandlingarna med hänvisning till sekretess.
Den ursprungliga förklaringen varför just spårväg behövs, har totalt underminerats av politikens egen brist på saklighet. Varför behövs spårvägen igen? ”Den ska lösa Uppsalas problem”…
Det verkar som ett politiskt beslut, skriven som en motprestation om staten står för 50% av Ultunalänken men inte ens det, fick dom, staten står för max 900 miljoner. Det var en ekonomisk anledning, men den enda anledningen. Betyder då det att om Ultunalänken inte blir av, så faller hela projektet?
Trots allt “Myndigheter ska väl alltid agera sakligt och opartiskt..”
Det enda som reflekteras i det här ser ut som politiskt högmod blandat efterhandskonstruktioner och selektiva jämförelser.
Uppsala vi kan uppnå samma resultat som både är mer driftsäker och robust, särskilt om en kris, krig eller naturkatastrof skulle inträffa, då kan BRT bussar kan kör oss långt bort, dessutom till mycket lägre kostnad, att inte välja den billigare, rimligare lösningen verkar totalt vansinne.
Därför hoppas jag nu att ni alla kan förstå varför detta inte är en fråga om åsikt, eller vänster-höger, partipolitisk, eller teknikvals fråga. Det är en fråga om kravet om saklighet och opartiskhet och hederlighet med våra kollektiva resurser.
För…
Hade kommunen/regionen varit saklig, opartisk och hederlig, hade de aldrig behövt ta den här genvägen för att få spårvägen. För om den faktiskt behövdes, hade det reflekterats i korrekta utredningar, där underliggande data logiskt stött/bevisat behovet, men det gör det inte, för behovet existerar inte annat än in i politikernas romantiska fantasi om en spårvagn i skymningen!
Låt oss komma ihåg citatet, som sägs komma från en Socialdemokratisk Socialminister: “Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”!